Nummer: 70
Titel: Hej då, allihopa
Författare: Conny Palmkvist
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2005
ISBN: 91-37-12668-7
Betyg: 5/5


Om boken:

Conny ville inte svara i telefonen den där dagen. Han hade just upptäckt att hans flickvän lämnat honom och släppt ner nyckeln genom brevinkastet. Ändå visste han att han inte kunde komma undan, att han någon gång måste svara. Det var dagen då hans mamma ringde för att berätta att det onda benet inte berodde på någon muskelskada.
”Jag kanske har lite cancer”, säger mamman i telefonen. Conny bestämmer sig för att lita på hennes lugn. Det är nog inte så farligt. Mamman har ju haft cancer förut som strålades bort och övervanns.
Men den här gången är cancern elakartad och utvecklas snabbt. Plötsligt har den tagit över hela kroppen, gjort henne sjuk och trött och förfärligt mager. Trots smärtan och den skenande sjukdomsutvecklingen, tar det överbelagda sjukhuset inte emot henne. Istället skickas hon gång på gång hem från akuten med starka mediciner. Conny, som knappt har hunnit acceptera att hans mamma är sjuk, står nu inför en sjukvård som stänger dörren för dem och får maktlös se på hur hans mamma slutar äta och dricka. Försvagad, nerdrogad och lämnad åt sitt öde, försvinner hon allt längre bort.
En hemsk fråga väcks till liv i Conny: Händer det verkligen att människor dör i cancer?

Vi följer Conny Palmkvist på hans resa kors och tvärs genom Skåne under en kokande het sommar. Genom ett smärtsamt vackert landskap där hans eget liv ligger utspritt mellan lägenheten i Hässleholm och mammans hem i Höganäs; mellan sjukhuset i Helsingborg, där hans pappa också låg i koma innan han dog, och barndomens Jonstorp där Planeten Kvarteret var universums mitt.
Med sig på sina resor har han två vapendragare: Tom Waits och Jonatan Lejonhjärta. Hos dem finner han tröst när smärtan och ensamheten blir för stor för en trettioårig man som egentligen bara är en liten lort.

Min åsikt:
Hej då, allihopa är en dokumentärroman skriven om Connys känslor och Connys mamma som har cancer.

Det är en gripande, otroligt nära och intensiv bok, som berörde mig i varje liten vrå.
På många sätt påminde den mig om mina känslor inför min mormor som dog 1993 i cancer. Jag kände igen mig så otroligt mycket.

Ett mästerverk!

Vald till månadens bok i maj 2005.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookEmail this to someone