Som en månblomma av Ia Jonsson

Nummer: 167
Titel: Som en månblomma
Författare: Ia Jonsson
Förlag: Bokförlaget Replik
Utgivningsår: 2000
ISBN: 91-88818-45-5
Betyg: 5 av 5




Om boken:
”Vassa ord som gjorde ont att hålla i. De stack mig ordentligt i fingrarna. Det är därför det är så många hål i det som jag har skrivit. Och så mycket blod. Mina fingrar är numera ganska ärriga. Ärrvävnad är märkligt, på vissa ställen kan det bli så att man när huden läker blir extremt, ja nära på överdrivet känslig, medan ärrvävnad på andra ställen resulterar i en nästan total avsaknad av känsel. Därav mitt stundom fumlande och stundom exakta samspel med tangentbordet. Det är också därför jag ibland har varit tvungen att hamra så hårt, medan det ibland har räckt med att jag har snuddat varsamt.

Att skriva var länge ett sätt att leva för mig. Jag var aldrig något vidare duktig på att leva, ingen hejare på att vara med, men jag var däremot en mästare på att vara utanför. Vara iakttagare. Då blev skrivandet i alla fall en slags länk till livet, det jag inte vågade i verkligheten hade jag åtminstone mod till på papperet. I dubbel bemärkelse. När jag så småningom började klara av en hel del stapplande steg som känslomässigt styrd människa i stället för rädslomässigt styrd robot och skrev ner lite av mina erfarenheter, var det flera av mina rollfigurer som pockade på uppmärksamhet och ville lämna sina respektive bidrag samt även göra anspråk på titeln till den eventuella boken. En dödgrävares dagdrömmar, En jagcentrerads jordspår, En anorektikers anekdoter, En medicinestuderandes manier, En intetsägandes iakttagelser, En bulimikers bekännelser, En Lidingöbos längtan, En ärkefiendes ärlighet, En egocentrikers ensamheter, En åsidosatts ångest samt En verklighetsfrånvänds vanor, var bara några av dem. Men jag tyckte att de var och en för sig endast återspeglade skärvor av sanningen.

Då är Som en månblomma mer rättvisande. Något litet som lyckas leva, trots allt det döda runtomkring. För det är just det min bok handlar om; att överleva sig själv. Att överleva all sin egen rädsla. Och att överleva så pass bra att man till och med vågar leva.”
­ Ia Jonsson

Min åsikt:
En otroligt bra och viktig bok om hur det är att leva med bulimi och även anorexi till viss del. Författaren beskriver det på ett målande och öppet sätt. Boken innehåller även en hel del poesi.

Läs den!!!