Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz

Nummer: 408
Titel: Jag går bara ut en stund
Författare: Isobel Hadley-Kamptz
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: 2007
ISBN: 978-91-0-011219-6
Betyg: 5 av 5



Om boken:

”Du kan inte döda fler av mina barn nu. Jag orkar inte mer. Och om du ska döda det som lever i mig måste du göra det nu. Inte vänta, inte låta mig hoppas, inte låta mig älska som förra gången.”

Vad gör man när döden och kärleken envisas med att finnas på exakt samma punkt i världen? Hur överlever man efter att ha älskat en ofödd dotter mer än man trodde var möjligt, och ändå sedan ha dödat henne? Kan man ens ta sig vidare, som samma person, med samma relationer och samma inställning till livet och lyckan?
Isobel kan inte det. Den gamla kärleken, den gamla sällheten kväver henne, trots att det elvaåriga äktenskapet med Erik är det bästa hon har. Sorgen ligger som ett bylte mellan dem och hon orkar inte ens försöka sträcka sig över till andra sidan. I stället dövar hon sin kropp och sitt hjärta med andra män, med andra människor, med allting som i alla fall för ett ögonblick kan få henne att känna sig levande igen.

Min åsikt:
Jag var länge osäker på om den här boken var sann eller ej, och så känner jag fortfarande. Dock har jag hört författaren säga att huvudpersonen heter Isobel och ”det behöver inte nödvändigtvis vara jag”. Så jag tolkar det som att boken är en roman.
Jag tycker om den här boken, den känns så otroligt äkta.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookEmail this to someone

Lämna ett svar