Strandlöpare… Sandlöpare… av Johanna Nilsson

Nummer: 119
Titel: Strandlöpare… Sandlöpare…
Författare: Johanna Nilsson
Förlag: Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund 1992
Utgivningsår: 1992
ISBN: 91-87660-65-2
Betyg: 2 av 5


Om boken:

Hon visste att hon ljög för sig själv. Så hade det varit länge. Hon ljög för allt och alla. För sig själv. För skolsyster. För idrottsläkaren. För tränaren. För träningskompisarna. För mamma och pappa. Ingen skulle få reda på hennes stora hemlighet. Hemligheten hon bar långt där inne i hjärtat och som gnagde och gnagde.
Hon hatade… och älskade på samma gång. Ville finnas samtidigt som hon ville sjunka genom jorden. Kämpade mot viljan att gå ner ännu mer i vikt. Då skulle hon inte orka träna. Inte orka någonting. Nu orkade hon bara med träningspassen. Sen satt hon stilla resten av dagen. Lät den tunna kroppen ta igen sig. Vila. Fast hon inte ville. Fast det ekade i hjärnan att ”Sitter du still blir du fet. Sitter du still är du lat. Lat, lat, lat, fet, fet, fet.”

Vad skulle Eric säga? Tränaren. Han som ibland frågade om hon åt ordentligt. Som antydde att det skulle vara bra med lite mer benmuskler. Med lite mer ”kraft”… jodå. Hon nickade alltid och höll med. Nickade och höll med… nickade och höll med … och ljög.

Min åsikt:
En bok om bra ämnen som tyvärr inte är skriven på ett särskilt medryckande sätt.

Det handlar om idrott och anorexia.
Karin har anorexia och är löpare och Lars är löpare och hans syster dog av anorexia. Deras liv flätas samman.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookEmail this to someone

Ett svar på “Strandlöpare… Sandlöpare… av Johanna Nilsson“

  1. Frida skriver:

    Jag läste Strandlöpare Sandlöpare när jag gick i gymnasiet, den träffade och är fortfarande med mig i minnet över 20 år senare. Denna bok är bra för högstadie och gymnasie ungdomar.

Lämna ett svar